keskiviikko 29. elokuuta 2012

Fixande

Jag har flyttat igen. Tillbaka till Åland. Denna gång för att gå i skola, på en tvåårig hantverkarlinje. Tre första dagarna har varit intressanta,  men det tar sin tid att vänja sig vid att bo på internatet. Massor med folk kring en hela tiden. Jag är inte riktigt van med det.

Men jag håller på att söka lägenhet samt fixa en del andra grejer. Så gott folk, ni behöver inte förvänta er långa, komplicerade inlägg, som jag annars brukar ha. Det blir inte så ofta heller den närmaste tiden, jag måste helt enkelt lägga min energi på annat en tid framöver.Dessutom har jag varit mer eller mindre slut dom senaste dagarna efter skolan. Det tar sin tid att komma in i rutinen igen. Det är ett halvår sedan jag sist varit i skolan ordentligt.

Igår fyllde jag 20. Grattis till mig! Det känns väldigt konstigt. Är det nu man på allvar ska börja vara vuxen och ta ansvar för sitt liv? Nog för att jag gjort det tidigare också, men 20. Det känns skrämmande, jag börjar helt enkelt bli gammal.

Men tills nästa gång; ha dé gött!

maanantai 20. elokuuta 2012

Mina funderingar

Om jag sist skrev att jag inte haft motivation att blogga, så har jag nu inte haft tid. Alltså, när tid finns, finns inte motivationen och tvärtom. Vad var det jag tänkte blogga om? Jo om; zumba, motionsrundor, det kommande året och en hel massa annat som jag glömt. Tankar om åskan och om att våga. Jag kan ju inte börja skriva om allt, för då blir det ett så långt och råddigt inlägg att ingen orkar läsa det.

Jag kan ta det som jag allra först kom att tänka på att skriva om här en dag. Om att våga. Bakgrunden till denna fundering är den, att jag i slutet på förra veckan funderade mig galen mellan två alternativ, vilka båda gällde det kommande året. Skulle jag jobba ett år i hemtrakterna eller flytta ca 450 km hemifrån (igen) för att sätta mig bakom skolbänken? Jag hade en j***a beslutsångest, jag ville båda, trots att jag visste att jag inte kunde det.

Jag började därmed fundera på vad det var som gjorde att jag inte vågade ta steget ut att flytta igen, det gick ju bra i början av sommaren när jag flyttade till Åland. Men då hade jag i alla fall en bra vän som också jobbade på Åland.

Jag vågade helt enkelt inte stå öga mot öga med det nya och okända. Rädd för att det ska vara något negativt, att jag inte ska trivas. Men så behöver det ju verkligen inte vara, det kan bli hur bra som helst. Rädslan att inte räcka till, att inte passa in. Att inte våga lämna det trygga och hemtama bakom mig. Att ha nära och kära långt borta.

Men trots mina aningen negativa funderingar, bestämde jag mig för att ta steget ut och våga. Jag tänker igen ta och flytta och jag vet att jag klarar det. Mina nära och kära försvinner ingenstans, dom är bara längre bort än dom hittills varit. Det går ju faktiskt att ha telefonkontakt och hälsa på varandra när det passar. Jag vet att det kommer dagar då jag är svag och kanske gråter en skvätt. Men det är okej, för det brukar så gott som alltid hjälpa.

tiistai 14. elokuuta 2012

Två veckor

Dom senaste två veckorna har det hänt en hel del, vilket har gjort att bloggandet fått lida. Dessutom har jag inte haft någon vidare motivation till att blogga heller sedan jag anlände till Finland efter Ungern-resan. Jag ska försöka fatta mig kort om vad som hänt de senaste veckorna.

På torsdag, för två veckor sedan, åkte jag med min och den yngre folkdansgruppen till Ungern. Vi var sammanlagt tolv dansare och fem vuxna. Vi tillbringade fem nätter vid den enorma Balatonsjön, som jag aldrig tidigare hört talas om. Där hade vi träningar med en lokal yrkesdansare. Det var annorlundare än träningarna hemma i Finland, men på ett positivt sätt. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde under vårt tredje och sista träningspass. Vi hann även simma i Balaton samt vara på utflykt i omgivningen. De två sista nätterna var vi i Budapest. Vi shoppade och var och kollade runt på stan. Under resans gång fick vi också lokal ungersk mat. Det var inte bara en gång vissa av oss var skeptiska till maten, men när man väl smakat så var det riktigt gott. Det var trevligt att pröva.

Väl tillbaka i Finland bar det av mot Åland igen. Där var det två dagar kvar av sommarjobbet innan det bar av mot hemtrakterna till Österbotten. På Åland var det alltså städning, packning och jobb för fulla muggar. Tack och lov var mina föräldrar också där och hjälpte till med lägenheten. På söndag var det att säga adjö åt dem jag hann träffa. Jag kunde bara konstatera att jag haft en underbar sommar, som jag ännu många gånger kommer att se tillbaka till. Jag har haft ett jobb jag stortrivts med och hur trevliga och roliga kolleger som helst! Bättre får man söka ordentligt efter! TACK alla som gjort min sommar till en av dom bästa!

Tillbaka i hemtrakterna har det inte varit en lugn stund. Jag har försökt packa upp mina saker så gott jag hunnit. Är nästan klar med det. Jag har även hunnit med två jobbintervjuer, som båda givit positivt resultat. Jag har ännu inte lovat varken det ena eller det andra, för jag väntar på brev från ett ställe, som förhoppningsvis löser problemet. Slutligen har det blivit besök hos både frissan och min snart 93-åriga farmor.


Adjö Åland!