sunnuntai 28. kesäkuuta 2015

Ego

Efter en omtumlande dag tänker jag nu sätta mig ner i soffan och bara tänka på mig själv en stund. Jag tänker nämligen vara egoistisk med all rätt. Då orkar jag tuta och köra imorgon igen.



- Matilda

maanantai 22. kesäkuuta 2015

En träningsform du gillar och andra träningsfunderingar

I april skrev jag två blogginlägg om hur jag skulle hitta rätt spår igen med min kost och träning, efter att  ha hamnat på ett rejält sidospår. Dessa inlägg hittar ni här och här. Mitt nya mål var att äta enligt näringsrekommendatioerna, minimera användningen av socker, vitt mjöl och animaliskt fett i min kost, vardagsmotionera, konditions- och styrketräna 3-4 ggr/vecka samt strectha. Med hjälp av dessa åtgärder skulle jag uppnå mitt följande viktmål, 72 kg.

Hur gick det då?

Inget vidare förstås. Viktmålet är fortfarande ouppnått och få av de ovan nämnda åtgärderna har införlivats i min vardag. Därför finns det fortfarande en del att förbättra vad gäller både min kost och träning, men jag tänker inte gå närmare in på dessa detaljer för det har jag gjort så många gånger förut. De senaste veckorna har jag dock styrketränat en gång per vecka och det tycker jag är en bra början. Dessutom har jag konditionstränat en del på sistone. Så tummen upp för det!

Jag hade också tänkt börja löpträna, som jag nämnt i något av de ovan länkade inläggen. Men jag kommer aldrig riktigt igång med löpningen och varje gång jag börjar slutar jag lika fort. Det fick mig att tänka på ett uttryck jag hört så många gånger förut, men aldrig reflekterat närmare över det.

"hitta en träningsform som du tycker om"

Vad betyder detta uttryck egentligen vid närmare eftertanke? Har jag verkligen hittat en träningsform som just jag gillar? Eller håller jag på med en träningsform jag egentligen inte gillar, men gör för att "alla andra"också håller på med det? För att det är inne att just löpa, till exempel, så ska också jag löpa. Dessa tankar har jag alltså brottats med de senaste dagarna och kommit fram till att jag ska utöva en träningsform som passar just mig. Som passar både min fysik och mitt psyke. Därmed har jag också insett att jag innerst inne inte vill hålla på med löpning, utan har istället alltid försökt komma igång med löpningen för att "alla andra gör det".

För tänk om jag egentligen tycker att det är så mycket roligare att promenera och cykla? Tänk om det är skonsammare mot mina fötter och vrister att promenera och cykla? Tänk om jag helt enkelt hellre vill satsa på att bli bra på att cykla istället för att löpa? Då är det det jag ska satsa på, eller hur? Från och med nu tänker jag med andra ord skrota alla mina tankar om att börja löpa och istället satsa på att cykla och promenera. Sedan när vintern kommer och det inte är högsäsong för cykling får jag hitta på något annat istället. Skidning och simning låter som bra vinteralternativ i detta skede.


Hur det än blir i vinter med träningen, satsar jag i sommar på cykling, promenader och styrketräning samt strectning för att hålla mina fötter och vrister i schack. Därför tog jag igårkväll fram mitt planeringshäfte och prickade in träningen och såg över middagsmenyerna för en vecka framåt. Jag vet att jag inte kommer att följa planen slaviskt, men jag vet att det är bra att ha en plan i bakgrunden att utgå från. Nämnas kan ju också att jag kommer att följa upp min träning och matintag med hjälp av tränings- och kostdagboken, så har jag det svart på vitt för hur det slutligen gått för mig.

Kanske jag nu, äntligen, ror i hamn mitt viktmål på 72 kg?

- Matilda

lauantai 20. kesäkuuta 2015

En österbottning på Åland - del 2

Här är del två i min serie om Åland. Serien handlar om mina upplevelser om och funderingar kring detta örike efter att ha återvänt till skärgården efter två års frånvaro. Del två handlar om mitt besök till Mariehamn förra veckans torsdag och vilka tankar som dök upp under dagens lopp. De tankar och känslor som dök upp under dagens lopp gjorde mig förvånad, jag hade nämligen förväntat mig att det skulle vara mera positivt än det var.


Det blev i alla fall tidig väckning dendär torsdagmorgonen för att jag skulle hinna med färjan till Långnäs. Tack och lov är körsträckorna på Kökar korta. Morgonmålet hade jag fixat klart kvällen innan, så det var bara att slänga i väskan när jag var klar och åka iväg. Oftast när jag åkt färja har jag känt mig så upprymd över att få göra det, men inte denna gång. Jag kände mig lugn, för det här med att stå i färjkön är något helt normalt och som jag gjort så många gånger förut. Både med och utan bil.


Färjan till Långnäs tog ca två och en halv timme. Den tiden spenderade jag genom att bland annat läsa den intressanta boken Syskonmakaren av Lisa Jewell. När jag väl körde iland styrde jag först kosan ut mot Godby och folkis för att bekanta mig med årets Art Park, som årets folkiselever gjort. Den var så annorlunda jämfört med den som vi gjorde när jag gick där och det är klart att den ska vara det när jag tänker efter. Vissa konstverk tilltalade mig mer än andra. Nedan två av de jag gillade bäst.



När jag körde in på gården till folkis blev jag plötsligt väldigt nervös.Tänk om jag träffar på någon lärare jag haft under min tid där? Eller någon annan jag känner och är "tvungen" att prata med? Min osociala, introverta sida gjorde sig påmind igen. Och nej, jag träffade inte på någon bekant där, trots att det fanns folk på plats. När jag körde in på gården kunde jag också konstatera att det fähus, som finns nära till, var ännu mera fallfärdigt än läsåret 2012-2013. En del av taket hade rasat in och fähuset är inget annat än skrot i dagsläge enligt min utsago.


Efter mitt folkisbesök fortsatte jag min färd in mot stan, min kära gamla hemstad, via Sparhallen och Maxinge. Jag parkerade bilen lite utanför centrum där jag visste att jag kunde ha den hela dagen utan att behöva bekymra mig för parkeringsbrickor och böter och traskade därefter in till centrum. Under dagens lopp reagerade jag på tre faktorer, som jag tror att bidrog till att jag trivdes så bra i Mariehamn. Skolan och klasskompisarna spelade förstås en stor roll i hur jag trivdes, men även de många grönområdena, lugnet och människornas genuina vänlighet. Att man fått inslag av flera grönområden i en stad utan att behöva ta sig alltför långt utanför centrum fyllde mig med ny energi och kraft under mitt stadsbesök samtidigt som det var så lugnt trots människor på stan. Det kändes verkligen som om man i den staden kan göra allt i sin egen takt. Vill man göra något i ett lugnare tempo är det lika okej som att göra det i ett högre tempo. I och med att jag är en lugn människa av mig gillar jag den där lugna atmosfären och att kunna anamma en lugn, harmonisk livsstil där man kan ta sig fram i sin egen takt. Till sist antagligen det viktigaste, människornas genuina vänlighet. Trots att människorna här kan se aningen buttra ut när man möter dem i butiken, på gatan, var som helst, är de allt som oftast väldigt trevliga och vänliga människor, som verkligen "ser" den andra, när man väl kommer i kontakt med dem. Den där kontakten människor emellan är så genuint och äkta på något sätt. Det finns liksom inte hemma i Österbotten, där upplever jag att jag med jämna mellanrum möter något jag vill kalla för falsk vänlighet. Dessutom finns det inte lika mycket grönområden nära centrum i de österbottniska städer jag besökt under senaste tiden, som det finns i Mariehamn.

Allén mellan Norra Esplanadgatan och Stora gatan
Under dagens lopp strosade jag runt i olika butiker och fick inhandlat det jag skulle. Jag begav mig också ut på en lite längre promenad. Jag gick längs med Ålandsvägen ut till Fiskehamnen och därifrån till Västra hamnen. Under färden fick jag se det höghus jag bodde i under mitt Mariehamnsår och kunde konstatera att det fått sig en ordentlig fasadrenovering och balkongerna hade blivit inglasade. Det var riktigt snyggt och såg så modernt ut jämfört med förr! I gathörnet av "min" väg fanns en igenbommad liten lokal, som också hade fått sig ett ansiktslyft. Det hade nämligen öppnats en pizzeria där och jag var glad att den inte fanns där på min tid, för jag gick ändå tillräckligt mycket upp i vikt under mitt år i den stan.


Stigen mellan hamnarna var onekligen lika vacker som förut och vädret var också vackert hela dagen. Jag njöt av att få uppleva den stigen igen, för detta var min officiella promenadrunda i tid och otid. Dessutom tröttnar jag aldrig på den, så vacker som den är. Samtidigt som jag njöt av min Mariehamnsvistelse och att få uppleva staden igen, bubblade även en del gamla negativa känslor upp från förr. Varje dag under tiden staden var mitt hem var långt ifrån en dans på rosor om jag ska vara helt ärlig. Flytten ner gick rätt bra, men när vardagen kom emot var de allra flesta dagarna väldigt givande och bra, men så fanns det de där skitdagarna också. Vintern 2012-2013 var jag enormt trött och hur mycket jag än sov kände jag mig sällan utvilad och pigg. Detta tärde förstås en hel del på mitt humör, som kunde gå rätt mycket upp och ner under en kortare period, till exempel under en vecka. Exakt vad denna trötthet berodde på vet jag inte, men jag tror att det var en summa av allt. Att ha flyttat hemifrån, skapa sig en egen vardag, nya kontaktnät, osv. Samtidigt var jag en osäkrare tjej då än vad jag är idag och vågade inte lita på min egen förmåga och att jag var bra som jag var. Trots att jag aldrig velat erkänna det kände jag mig nog med jämna mellanrum rätt ensam och vilsen samt saknade min familj. Jag tror att, i alla fall en del, av det ovannända var en bidragande orsak till att jag började tröstäta och gick upp i vikt. Jag försökte helt enkelt döva min negativa känslor med mat istället för att möta dem öga mot öga. Jag kommer också ihåg att jag under denna tid ältade en del gammalt skit och hatade min hemby över allt annat. Först ett år senare kändes för första gången okej att åka tillbaka och möta min hemby med öppenhet. Besöken innan var rätt tunga och jag ville helst inte visa mig för någon annan än min familj och mina vänner. Att jag hatade min hemby berodde på flera olika orsaker.


Under torsdagens promenad och övriga strosande i Mariehamn kände jag verkligen att jag omfamnade den där osäkra, vilsa tjejen jag innerst inne var för några år sedan. Jag ville bara krama henne och säga att allt kommer att bli bättre när det väl är dags för det. I augusti 2013 var tiden inne för mig att säga adjö till Åland och flytta till Vasa. Trots att jag hittills inte på långa vägar trivts så bra i Vasa som jag gjorde i Mariehamn, blev det ändå en vändpunkt för mig. Den negativa spiralen av trötthet, apati och ett svängande humör fick sin ände och sakta men säkert har livet blivit mer stabilt och jag är så mycket säkrare och tryggare i mig själv idag än då. Det är jag tackam för och tanken på hur det kunde ha gått om denna vändpunkt inte hade kommit skrämmer mig.


Jag avslutade torsdagen med att bjuda mig själv på mat vid Äventyrsgolfen innan jag prickade av mina sista ärenden på stan och styrde kosan mot Långnäs och färjan, som skulle ta mig tillbaka till Kökar. Det hade varit en omtumlande dag.

Med detta inlägg vill jag bara säga att trots att ytan ser bra ut, behöver det inte alltid vara lika bra på insidan. Trots det är jag oändligt tacksam för tiden i Mariehamn. Jag lärde mig så otroligt mycket det året och sist, men inte minst, fick jag möjligheten att lära känna många nya, underbara och omtänksamma människor, som gjorde året till ett minnesvärt år.

- Matilda

keskiviikko 17. kesäkuuta 2015

En österbottning på Åland - del 1

Första veckan på mitt sommarjobb fick jag en idé om att göra en bloggserie om Åland i sommar på min blogg. Detta som en följd av att jag flera gånger kommit på mig själv att tänka "just det, det var så här det var att vara på Åland". Hur många delar det slutligen blir återstår att se, men två delar har jag i alla fall material till. Så här i början av första avsnittet vill jag dock påpeka att det jag skriver är mina egna funderingar och är därför inte på något sätt norm för alla ålänningar eller Åland överlag. Därför ska ni delvis ta detta med humor/en nypa salt.


Då kör jag igång. I denna, första del, bjuder jag er på några aha-upplevelser jag haft de senaste veckorna om Åland och som jag känner igen sedan sist jag bodde här.

1. Att inte förstå
Ibland har jag faktiskt svårt att förstå vad vissa ålänningar pratar om på grund av deras dialekt och accent. Det är som om de hade en potatis i munnen eller något när de pratar och så går pratet i speedfart. Det är speciellt de äldre ålänningarna jag har svårt att förstå, men tack och lov förstår jag dem oftast ändå eller så ber jag dem upprepa vad de sagt.

2. Äldre åländska män (och vissa kvinnor) dricker en massa öl
Äldre åländska män dricker massor med öl har jag konstaterat under min sammanlagda tid här mitt ute i havet. Visst finns det kvinnor som dricker också, men majoriteten är ändå män. Om inte annat, så köper de i alla fall en massa öl och kommer därefter också med en massa tomburkar till pantreturen. Jag pratar inte om några Karjala- eller Lapin Kultaburkar nu som då, utan det kan handla om typ två sixpack eller 24-pack i veckan!

3. Att humma till svar när inköpet ska betalas
Och så har jag träffat på vissa åländska män, speciellt den äldre generationen, som endast hummar till svar när man betjänar dem i kassan.

- Var det bra så?
- Hmm
- 35,40 tack
- Hmm
- 5,60 tillbaka, varsågod
- Hmm

Dessa typer träffar jag på ibland i butiken och det är som om de lever i sin egna lilla (fantasi)värld. Eller så är de bara tillbakadragna av sig.


4. Skraj för äldre, bittra, sura, åländska tanter
Ska jag vara ärlig, är jag lite skraj för äldre, bittra, sura, åländska tanter (tant = pensionsålder+). Direkt jag ser dem i butiken kan jag se på deras ansiktsuttryck att de är allvarsamma av sig och att man ska uppföra sig väl i deras närhet. De är respktingivande och jag får "varje" gång en klump i magen av dem, men betjäningen av även dessa kunder ska ske proffsigt för jag har varken något annat val eller skulle vilja göra på något annat sätt. Kan denna rädsla månne bero på att jag en gång blivit utskälld av en sådan tant? (Senare har jag listat ut att jag inte varit den enda, som blivit utskälld av personen ifråga.)

5. Fattar varför jag inte fattar
När jag kom till Kökar för någon vecka sedan förstod jag plötsligt varför jag aldrig förstått varför de flesta i Vasa tycker att det blåser jämt där. Har man bott på Åland en tid vet man minsann vad blåst och vind är. När jag efter ett år i Mariehamn flyttade till Vasa för snart två år sedan har jag aldrig förstått detta med att det "jämt" blåser i Vasa. Visst finns det de dagar när det blåser riktigt rejält och även jag märker av det, men den vanliga Vasablåsten är inget jämfört med en Ålandsblåst.


6. Mitt prat
Till sist måste jag erkänna att mitt prat blir mer och mer åländskt desto mer tid jag spenderar här. Pratet blir mera åländskt både till accenten och i användningen av ord. Under min Mariehamnstid började jag använda ord, som till exempel plugga, fatta och pocka på något. Under de veckor jag varit på Kökar märker jag att ordet inga börjar bosätta sig allt mer min hjärna och pockar på uppmärksamhet. Det börjar kännas allt mer naturligt att även använda det ordet, så förvåna er inte om det dyker upp i något bloggsammanhang också.

- Matilda

lauantai 13. kesäkuuta 2015

Sommarlistan

Ratatas sommarlista har cirkulerat runt i den finlandssvenska bloggvärlden den senaste veckan. Min första tanke var att jag absolut inte ville fylla i listan på grund av att "alla andra" bloggare gör det, men jag kom på andra tankar efter att jag fått lite betänketid. Ibland är jag nämligen lite av en tvärtemot människa, som vill göra precis tvärtemot vad majoriteten av folket gör och det hade jag tänkt göra denna gång också, men så blev det inte. Varsågoda, en lista till och jag lovar att de följande inläggen som är på kommande inte är listor.

Sommaren är här! Vad ska du göra nästa vecka?
Nästa vecka ska jag jobba, träna, sy och fira midsommar.

Tre saker du vill göra i sommar.
Satsa på träningen och kosten nu när jag har lite mera tid, bekanta mig med Kökar och få gjort klart halvfärdiga syprojekt bland annat.

Tre saker du INTE vill göra i sommar.
Stressa, ha tråkigt och sitta för mycket framför dataskärmen.

Vad blir din sommarplåga 2015?
Svårt att säga, så det återstår att se.

Landet eller stan?
Jag har faktiskt svårt att välja, för jag kan tänka mig både och. De flesta av mina somrar har jag spenderat på landet och en i stan (sommaren 2013) och båda varianterna har gått bra. Med andra ord har jag egentligen ingen skillnad om jag spenderar min sommar på landet eller i stan.

Vilka dofter får dig att känna att sommaren är här?
Nyklippt gräs, den friska luften efter regn och syren. 

Vad grillar du helst?
Hemma i Österbotten står pappa bakom grillen, så jag äter vad som bjuds. Men det som jag tycker är godast är grillade grönsaker, speciellt zucchini och tomat, och så någon biff med pappas marinad och minimalt med fett och senor i.

Vad är sommarmat för dig?
Nypotatis, grillad zucchini och rabarberpaj.

Sommarjobb - ångest eller glädje?
I sommar är det faktiskt glädje. Jag har idag avklarat min andra sommarjobbsvecka och trivs bra med mitt jobb. Trivs rätt bra med att jobba på butik, i alla fall några månader om året.

Vad är din värsta sommarinsekt?
Fästingar. Dom är små, förrädiska och till ingen nytta alls.

Vilka böcker ska du läsa?
Just nu läser jag Syskomakaren av Lisa Jewell, så den ska jag läsa ut. Sedan får jag se vilken bok det blir av dem jag har på lager.

Har du tänkt besöka några särskilda platser?
Jag har hunnit vara redan en gång in till stan (Mariehamn), men har tänkt åka minst en gång till i sommar dit. Sedan ska jag också försöka få in ett Stockholmsbesök och en vända hem till Österbotten. Det sist nämnda kan dock bli svårt att förverkliga innan mitt arbetskontrakt tar slut i augusti.

Vad är det somrigaste plagget du har?
Vem avgör egentligen vad som är ett somrigt plagg eller ej? Shortsen jag har, men sällan använder, och så en rosa tunika.

Sommarregn - ja eller nej?
I måttliga mängder är der mysigt och så länge der inte åskar.

Har du tänkt utmana dig själv i sommar?
Ja! Att få bättre kondition inför höstens en kurs i skolan i form av lägerskola i Äkäslompolo.

Och till sist - din bästa sommarrutin!
Jag har inga sommarrutiner. Det enda jag strävar efter är en dygnsrytm, som passar mig och min vardag just i sommar.

sunnuntai 7. kesäkuuta 2015

Jobb på Åland

Tanken var att jag idag skulle köra ner till Korpo och ta färjan över till Kökar, där jag ska jobba i sommar. Men det blev ändrade planer när det visade sig att det behövdes personal till butiken redan denna vecka och därmed blev det att bila ner redan i tisdags och ta färjan över på onsdagmorgon. Så det är på Åland jag befinner mig nu och här kommer jag att spendera största delen av min sommar, vilket också innebär att det blir en hel del Ålandsuppdateringar här på bloggen de närmaste månaderna. Tänk att det är tre år sedan jag flyttade hemifrån, jobbade min första sommar på Åland och började blogga. Tänka sig vad tiden går!

Första veckan här nere i söder har varit lite upp och ner, men allting har löst sig på bästa sätt till slut. Därmed går det också bättre och bättre för varje dag som går och jag hoppas att jag har en bra sommar framför mig. Imorgon börjar i alla fall andra jobbveckan och förutom jobb ska det städas klart i lägenheten, handarbetas och bloggas. Dessutom åker jag på torsdag intill stan för lite ärenden när jag ändå är ledig och fick bilplats på färjan. Det ska bli trevligt att återse min gamla hemstad, som jag inte besökt sedan jag flyttade därifrån för snart två år sedan.

Lägenheten jag bor i nu och som kommer att vara mitt hem i sommar, var inte precis städad när jag flyttade in tidigare i veckan, så därav har jag städmaraton på gång sedan igår och det kommer att fortsätta någon dag ännu. Så mycket annat har jag inte att rapportera idag, förutom att jag är nöjd med det jag åstadkommit i lägenheten denna söndag i form av uppackning av reseväskor, dammsugning och skurning av toan.

- Matilda

lauantai 6. kesäkuuta 2015

En lista

Hittade listan nedan på bloggen http://magkansla.blogspot.fi/ och snodde den hit för att komma igång med bloggandet igen efter en ofrivillig paus.

1. Bästa frukosten?
Jag är ingen vidare frukost-människa. Jag äter frukost för att det hör till, men klarar mig lika bra utan så länge jag får en bra och mättande lunch i magen istället. Så jag kan med andra ord inte påstå att jag har någon favorit frukost. Min basic frukost består av en smörgås med pålägg och så något till, som till exempel en extra smörgås, jogurt med bär eller ägg. På det ännu några glas vatten och möjligen en kopp te. En idealisk frukost skulle bestå av en kopp te med honung och mjölk i.

2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?
Vin helt klart, för det smakar inget vidare enligt mig.

3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Jag gillar starka, klara färger och vet att kläder med sådana färger passar mig, därför svarar jag klarröd.

4. Bästa uppfinningen?
Cykeln. Den är ett bra färdmedel när man vill ta sig från punkt A till punkt B och vill hinna se omgivningen samtidigt när det gäller kortare sträckor. Att köra bil tar för fort i sådana fall och att gå är för långsamt.

5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?
Att kunna smalltalka. Det har jag svårt med och känner mig oftast besvärad i sådana situationer (iaf om människan endast är halvbekant), trots att människan jag pratar med kan vara hur trevlig som helst. För att göra det lite enklare för mig har jag listat olika övergripande teman som man kan smalltalka om med en människa. Om någon jag pratar oftare med märker att jag tar upp samma teman om och om igen, vet ni varifrån jag tagit det.

6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.
Pojken ska heta Vincent, medan flickan ska heta Saga, Selma eller Signe.

7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?
Jag gråter av sorg! Trots att det skulle vara lärorikt att bo utomlands, så skulle jag aldrig vilja flytta så långt bort som till Kuala Lumpur.

8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?
Stockholm.

9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?
Trots att jag lyssnar rätt mycket på musik, så skulle jag ändå välja bort det framom tv. Periodvis lyssnar jag mycket på musik, medan jag andra gånger lyssnar knappt alls, vilket gör att jag skulle klara mig utan musik också.

10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?
Jag spelar sällan sällskapsspel, så svårt att säga. Julahelgen 2014 spelade vi dock en del spel och då var jag överlägsen vinnare i memory varje gång, så jag antar att jag är ganska bra på det. Det där memoryspelandet blev dock tråkigt i längden när jag vann varje gång.

11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?
Allt som har med blod, knivar och sprutor att göra, såsom läkare och kirurg, vill jag inte jobba med. De senaste åren har jag nämligen blivit känsligare för sådana grejor.

12. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?
En skönhetsprodukt till en öde ö? Behövs det verkligen? Om jag måste välja får det bli en body lotion.

13. Vilka är dina 5 favoritbloggar?
Det är inte många bloggar jag läser regelbundet, så jag listar dem jag läser regelbundet här nedan och som jag i något skede fastnat för att börja följa.

Laila Bagge, http://lailabagge.se/
Den Svenska Drömmen, http://caroline.vimedbarn.se/
Matildas Magkänsla, http://magkansla.blogspot.fi/ 

14. Vem känner dig bäst och varför?
Min mamma känner mig bäst. Vi har en öppen relation och kan prata om det mesta med varandra. Ofta har jag berättat för henne sådant som jag knappt berättat åt någon annan. Dessutom kan hon läsa av mig utan att jag behöver säga något om hur jag mår. Jag kunde skriva hur mycket som helst på denna punkt, men jag tror detta får räcka.

15. Vad står på din shoppinglista till våren?
Våren har varit och farit, så jag tänker istället på sommarens shoppinglista. Till näst på tur står, förutom mat och andra basic grejor, några tallrikar och tyg.

16. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?
Jag har ingen speciell plats jag går till då jag behöver vara ensam, för är jag på annan ort finns inte samma plats där. Något som dock alltid funkar ifall jag behöver vara ensam och tänka är att dra på mig träningsskorna och fara ut och träna ensam.

17. Vilket mål jobbar du mot just nu?
Jag har många drömmar jag skulle vilja förverkliga, men få jag verkligen jobbar på för att uppnå. Två och ett halvt mål jobbar jag iaf med för tillfället för att uppnå. Jag satsar inte lika mycket på allt hela tiden och dessa mål prioriterar jag också olika för tillfället. För det första jobbar jag på att hitta en hälsosam livsstil och en träningsform jag gillar och kan införliva i min vardag på ett bra sätt. För det andra jobbar jag med att utveckla bloggen till en plattform som ser ut på mitt sätt både utseende- och innehållsmässigt och som är en kravfri plats, där jag kan skriva och vara kreativ utan att känna att jag behöver prestera. För det tredje (eller den sista halvan) försöker jag jobba på att utveckla något peronligt i hantverksväg som jag också skulle kunna sälja i åtminstone småskalig form någongång. Denna punkt är tyvärr på paus på grund av att jag inte haft tid med allt jag velat göra i vår.

18. Vad vill du bli när du blir stor?
När blir man egentligen stor? Hur som haver skulle jag vilja bli egenföretagande hantverkare. Jag vet att det är tufft ekonomiskt att jobba som hantverkare, så därför skulle det vara en stor vinst att åtminstone kunna göra det deltid med en egen liten ateljé och bra förvaringsutrymmen.

19. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
Det skulle nog vara någon kampsport, t.ex. kickboxning. Det vore häftigt att prova på!

20. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
Att inte vara rädd för att misslyckas eller gå min egen väg.

21. Kakor, chips eller godis?
 Chips! Jag är en chipsnörd, som kunde äta hur mycket som helst utan att få nog.

22. Vilket är det fulaste respektive finaste ordet du vet?
Oj, vad svårt! När någon pratar och vartannat ord är svärord är ju rätt fult. Det finaste vet jag inte riktigt, kanske något kärleksrelaterat ord?

- Matilda