torstai 30. heinäkuuta 2015

Drömmar och framtidsplaner

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag ställde mig själv frågan Vad vill du göra i framtiden? för någon vecka sedan när jag besökte Sottunga. Därefter skrev jag ner det jag skulle vilja göra i framtiden och fyllde på listan vartefter jag kom på nya saker, som kändes relevanta för mig. Listan består idag av elva punkter och räknar jag med det jag skrev i inlägget Saker jag skulle vilja göra blir det sammanlagt fjorton punkter i och med att en del av innehållet på båda listorna var i stort sett det samma.

Vad vill du göra i framtiden?-listan bestod egentligen av tolv punkter, men två av de listade sakerna blev omformulerade till en enda punkt, som kändes mera relevant än de ursprungliga två. Därför känner jag mig nu riktigt nöjd och tillfreds med min lista. För första gången på väldigt länge, om inte någonsin, vet jag nämligen vad jag vill med mitt liv och framtiden. Det känns så oerhört skönt och befriande. Nu behöver jag inte längre vela och fundera på löst hängande framtidsplaner, utan kan tuta och köra för att nå mina tydligt formulerade mål och drömmar. Flera av punkterna på min lista är nämligen rätt vardagliga saker, som med en del målmedvetenhet och jobb faktiskt går att nå. Även de resterande punkterna är sådana som går att nå, men som ännu i dagsläget inte känns alltför aktuella att uppnås, utan kan vänta kanske tio år till innan de förverkligas.

Sammanfattningsvis har jag en ny, tydligare riktning i mitt liv och det ska bli intressanat att se vart den tar mig. Trots att alla punkterna på min framtidslista är tydligt och klart definierade finns det en punkt, som jag inte valt att definiera alltför tydligt och bra så. Å andra sidan är det också en av punkterna jag är mest nyfiken på att förverkliga inom närmaste framtiden, samtidigt som jag ännu i detta skede inte vill avslöja vad det är för något i och med att jag själv inte heller exakt vet vad det kommer att leda till. Däremot tänker jag bjuda på några andra drömmar och framtidsplaner jag har och till sist avsluta med ett ungefärligt citat av min kloka vän, vilket jag tyckte passade så bra även i detta sammanhang.

Några framtidsvisioner:
- Delvis kunna leva på mitt skapande
- Rullskida mig genom den åländska skärgården ensam
- Jobba med bloggen, så att den skulle spegla mig och även få en större läsarkrets
- Investera i en bra systemkamera och gå en fotokurs

"Sitter du bara hemma och väntar kommer inget att ske, utan du måste ut och jobba på det"

- Matilda

keskiviikko 29. heinäkuuta 2015

En österbottning på Åland - del 4

Detta är del fyra i min serie om Åland, där jag delar med mig av mina upplevelser och tankar kring detta örike efter att ha återvänt till skärgården efter två års frånvaro. Ni får även ta del av de funderingar och insikter jag kommit fram till under sommaren 2015 ute i de södra delarna av den åländska skärgården. I del fyra går jag närmare in på min Sottungavisit och de funderingar som uppkom där för ett par veckor sedan.

Tanken om att kunna turista någon av de andra åländska skärgårdsöarna längs med Ålandstrafikens södra linje slog mig för cirka en månad sedan. Ett par veckor senare slog jag slag i saken och tog den tidiga morgonfärjan från Kökar över till Sottunga, Finlands minsta kommun med cirka hundra invånare. Döm om min förvåning när jag fem i sex beger mig hemifrån med cykeln mot färjfästet och ser människor på gården. Jag hade inte förväntat mig det, endast några omkörande bilar påväg mot färjan. Killarna verkade också smått förundrade över att se en cyklist i farten den tiden på dygnet. Senare visade det sig att vi alla skulle med på samma färja.

Välkomnades till Sottunga av denna skylt

Till Sottunga anlände jag kring åtta på morgonen, väl medveten om att inget hade öppnat än. Därför satte jag mig ner på en klippa invid hamnen, njöt av det vackra vädret och lät tankarna flöda fritt. En tanke, som jag påbörjat dagen innan, men aldrig avslutat, tog jag tag i och spann vidare på. En tanke om mina drömmar och framtidsplaner. Dagen innan hade jag nämligen ställt mig själv frågan, likt en reporter, Vad vill du göra i framtiden? Den frågan kändes nämligen så mycket enklare att besvara än frågan Vad drömmer du om? Jag tog fram papper och penna ur min ryggsäck, skrev reporterfrågan högst upp och lät svaren komma till mig. Jag pressade inte fram något av svaren, utan väntade, funderade och skrev ner det som kändes väsentligt. Den konkreta reporterfrågan gav också konkreta svar. Under Sottungadagen och de följande dagarna fyllde jag på listan vartefter nya drömmar kom till mig och som kändes väsentliga. Min lista med drömmar och saker jag skulle vilja göra i framtiden består i dagsläget av elva punkter och jag känner mig mer än nöjd. Ett skilt inlägg om dessa drömmar och framtidsplaner är på kommande.

Ett par utsiktsbilder från klippan jag satt på


När jag suttit en god stund på klippan och funderat begav jag mig mot Sottunga centrum, men hann inte långt innan jag hittade kyrkan och en av Sottungas tre naturstigar. Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att gå naturstigen, som mestadels gick längs med landsvägen. Informationsskyltarna längs med leden var desto intressantare och innehöll massor med Sottungahistoria förknippat till kyrkan och sjöfarten. Jag kan inte annat än bli fascinerad av skärgårdsöarnas historia. Att folk bott här redan på 1200- och 1300-talen och tagit sig över hit från väst, öst eller syd med vad som idag skulle anses som primitiva färdmedel. Att de sedan också överlevt så nära inpå naturen och havet. Människorna i skärgården på den tiden var tvungna att till stor del vara självförsörjande kan jag tänka mig. Trots att människorna i mina hemtrakter säkerligen också till stor del var självförsörjande på den tiden (om det ens fanns bosättning där då), fanns det antagligen skillnader i självförsörjningsgraden. På fastlandet var det ändå lättare att dra nytta av varandras kunskaper och hjälp samt åka längre bort för diverse affärer än vad det var i skärgården.

Berättelsen om en okänd soldat

Jag avslutade vandringen med att besöka Sottunga kyrka från 1728, som står på samma ställe som den gamla kyrkan från 1661. Den gamla kyrkan brändes dock ner under Stora ofreden i början på 1700-talet. Dagens kyrka är en röd, liten träkyrka och helgad åt Maria Magdalena. Byggnaden är den minsta kyrka jag någonsin besökt och till skillnad från många andra åländska kyrkor är denna kyrka gjord i trä. De flesta andra är nämligen gjorda i sten. (Källa: Wikipedia.)

Sottunga kyrka

Kyrktornet

Efter att jag hade avslutat min vandring kring kyrkan och hamnen fortsatte jag cykelfärden mot öns mittpunkt och vidare ut mot småbåtshamnen. Även där satt jag och njöt av naturen en stund och det lugn den alltid ger mig. I sommar har jag verkligen lärt mig att uppskatta naturen på ett annat sätt än tidigare samtidigt som jag också blivit mer van att själv vistas ute i skog och mark. Påväg tillbaka mot byn tog jag också en svängom via simstranden, som inte var en traditionell med sandstrand framför vattenbrynet. Nej, i buskaget av vass fanns en skranglig brygga man skulle gå ut efter och sedan hoppa i eller ta stegen ner i vattnet. Väl tillbaka till byn tog jag mig tid att besöka Sottunga Andelshandel.

Småbåtshamnen

Sottunga Andelshandel var en liten bybutik med rätt dåligt urval av produkter. I butiken fanns det lite av varje, vilket jag inte gillade. Jag hade gärna sett att det hade funnits ett bra bassortiment av de vanligaste dagligvarorna, såsom mjölkprodukter, kött och chark samt grönsaker. Sedan kunde man ha haft en handfull olika specialvaror i mindre upplagor med tanke på turisterna. Mindre antal olika varor, men i större upplagor skulle ha varit min melodi. Men nu är ju jag inte anställd på den butiken och knappast kommer att besöka den igen, så då får de som sköter butiken förstås göra som de vill. Med andra ord var butiksbesöket annorlunda än vad jag hade tänkt mig.

Sottunga Andelshandel

Under dagen hade jag också tänkt besöka ett loppis och en ateljébutik som fanns på Sottunga samt bjuda mig själv på mat vid restaurang Salteriet, men allt detta var förstås stängt när jag var där. Det harmade mig litegrann, så därför satte jag mig ner på en bänk invid skolans lekplats och väntade på att Lyckliga Lottas Café skulle öppna klockan elva. Något skulle jag väl ändå få unna mig när jag var ut och turistade den åländska skärgården? På caféet köpte jag mig saft och en kakbit, som visade sig vara riktigt god. Jag tror det var rabarber-kinuskikaka jag tog, kanske något att baka en vacker dag själv?

En inte så lyckad blombild

När butiken var beskådad och fikat uppätet begav jag mig cyklandes tillbaka till färjfästet och gästhamnen för att invänta färjan, som skulle ta mig tillbaka till Kökar en och en halv timme senare. Därför satte jag mig ner på samma klippa som på morgonen, njöt av det fortsatta vackra vädret och reflekterade kring min morgon och förmiddag på Sottunga. Bland det första jag lade märke till när jag anlände ön var naturen, som var annorlunda jämfört med andra åländska kommuner. Här fanns det mera tät skog varvat med stora öppna åkrar. På andra ställen tycker jag att det oftast varit mindre skogsplättar varvat med mindre åkerfält än här. Samtidigt verkade Sottunga vara ett väldigt lugnt ställe. Och litet (vilket inte är så konstigt med tanke på att det är Finlands minsta kommun). Just därför skulle jag inte vilja flytta ut just hit, för det skulle få mig att känna mig uttråkad rätt fort.

På väg mot färjfästet

Här hade jag tänkt luncha, men det gick inte som planerat

Under dagen fungerade varken nätuppkopplingen eller telefonnätet på min telefon, vilket var riktigt skönt. Att ingen fick tag på mig och jag fick inte tag på någon. Det gav mig en viss frihet att inte direkt behöva svara på samtal och mess samt behöva kolla sociala medier om vartannat. Det gav mig också tid att reflektera kring drömmar och framtidsplaner på ett djupare plan än om telefonen hade fungerat som vanligt.

I horisonten kan en av kryssningsfärjorna ses påväg mot väst

Och en mindre båt mot Sottunga gästhamn

På färjan började telefonen fungera som normalt igen och det visade sig att mamsen hade varit helt utom sig av oro när hon inte fått tag på mig. Själv var jag endast nöjd över att faktiskt ha tagit mig tid att åka ut till Sottunga och turista ön. Nästa turistattraktion blir endera Källskär eller Föglö.


- Matilda

lauantai 25. heinäkuuta 2015

Måndag?

Hallå i stugan! Idag får jag verkligen intala mig själv att det är lördag och inte måndag. Jag har nämligen varit ledig onsdag, torsdag och fredag och haft mamsen och papsen på besök under dessa dagar, så jag har verkligen haft ledigt från den normala vardagslunken. Därför känns det som måndag idag, trots att det inte är det.

Det var hur bra som helst att ha besök, speciellt med tanke på att vi inte setts på sju veckor. Vi spenderade första dagen i Mariehamn, där vi strosade runt på stan. Fram mot eftermiddagen körde vi ut mot norra delen av fasta Åland. Efter en del diskussioner och velanden hade vi nämligen bestämt oss för att äta sen lunch/tidig middag på Stallhagen.

De två andra dagarna har vi varit här på Kökar. Gått, cyklat och turistat en del av Kökars sevärdheter. Ni kommer väl ihåg att ni kan läsa om vad det går att göra och se på Kökar HÄR och HÄR?

Idag åkte de hem och nu är det bara fyra veckor kvar av sommarjobbet, vartefter jag åker iväg norrut och får träffa dem igen samt för ett till läsår i Vasa. Annars ser vardagen ut som vanligt och jag filar på både nya syprojekt och nya blogginlägg. Kanske det kommer ett nytt inlägg imorgon eller övermorgon? Det beror på hur jag orkar och hinner, så stay tuned.

- Matilda

perjantai 17. heinäkuuta 2015

Bloggbikten

De senaste dagarna har bloggbikten, som Silje Therese satt igång, cirkulerat runt i den finlandssvenska bloggvärlden och jag är inte sen att haka på. Dagens inlägg blir med andra ord helt annorlunda jämfört med de två föregående i och med att det nu är min tur att bikta mig.


bloggbikten
(Bilden lånad från ovan nämnda bloggare)

1. Hur många unika besökare har du per dag och önskar du att det var fler?

Tyvärr visar bloggers statistikräknare endast antalet sidvisningar per dag, men inte antalet unika besökare. Därför vet jag inte hur många unika läsare min blogg har, men den senaste månaden har jag i alla fall haft i genomsnitt 22 sidvisningar per dag. För att få en större helhetsbild av antalet unika besökare och annan besökarstatistik har jag försökt ladda ner Google Analytics, men utan att få det att fungera.
2. Kollar du din statistik flera än en gång per dag?
Det beror på; ibland ja, ibland nej. De gånger jag publicerat ett nytt blogginlägg brukar jag kolla statistiken lite oftare för att få ett hum om vad folk vill läsa på min blogg.
3. Önskar du att din blogg vore större?
 
Jag skulle ljuga om jag skulle säga nej, för jag vill verkligen att min blogg skulle vara större. I nuläget gäller det bara att knäcka koden till den framgången.

4. Kopierar du andras idéer till blogginlägg?

Olika listor burkar jag kopiera och fylla i ibland, men annars nej. Jag kan dock hämta inspiration från andras bloggar och omformulera dem till egna inlägg sedan.

5. Vad drömmer du om i smyg då det kommer till din blogg?

Förutom att jag drömmer om en större läsarskara, skulle det också vara trevligt med ett aktivare komentarsfält och olika former av bloggsamarbeten. Samtidigt vore det också häftigt att kunna kombinera bloggen med olika jobbprojekt.

6. Ställer du upp din mat snyggt innan du äter, bara för att få en blogg- och instragramvänlig bild?

Nej, det gör jag verkligen inte. Största orsaken till att jag inte tar bilder på min mat för bloggen är för att jag själv tycker att det är så himla tråkigt att titta på andra bloggares matbilder. Jag bryr mig sjutton i vad andra har ätit till lunch och middag.

7. Kommer du på dig själv med att tänka ”oj det där blir fint till bloggen” eller ”det där skall jag blogga om” eller ”jag köper det här för det kan bli fina bilder till instagram/bloggen med det”?

Tanken "det där ska jag blogga om"  dyker rätt ofta upp i mitt huvud. Det jag hör, ser och gör i min vardag är nämligen den största inspirationskällan till mina blogginlägg. "Oj det där blir fint till bloggen" tänker jag inte lika ofta, men ibland dyker även den tanken upp. Dessa gånger gäller det främst olika vackra naturvyer och hantverk. Men aldrig att jag skulle börja köpa något för att det skulle bli fint på bloggen. Tanken har överhuvudtaget inte slagit mig förut. Den sista punkten kan folk bara drömma om!

8. Tröttnar du någonsin på din blogg eller att blogga?

Ibland kan jag tröttna på min blogg och att blogga, men som tur är det sällan jag gör det. Oftast kommer dessa "trötthetsperioder" när jag försöker klura ut hur jag ska få min blogg att växa, men läsarantalet ändå hålls på ungefär samma nivå. Min nuvarande blogg, som jag i dagsläget haft ungefär lika länge som jag hade min första blogg, har ju faktiskt växt sig större jämfört med den första. Det totala antalet sidvisningar är närmare 1500 fler på Hilda T Creativity i dagsläget jämfört med min gamla blogg, som inte finns mer.

9.Vad tycker du om affiliate länkar?

Jag var tvungen att googla vad som menas med affiliate länkar och är därför inte insatt i ämnet. Därav vill jag varken säga bu eller bä om dessa och har väl aldrig riktigt lagt märke till dem på bloggar heller, förutom stora banners då.

10. Tar du stress över din blogg eller om du inte uppdaterat?

Om jag inte bloggat på tillräckligt många dagar utan vettig orsak kan jag känna en stress över att jag borde blogga. Samtidigt vill jag inte blogga bara för att blogga, utan innehållet i inläggen ska också vara intressanta och relevanta. Det märks direkt på besökarstatistiken hurdant inlägg jag publicerat; är inlägget genomtänkt och bra strukturerat ökar sidvisningarna mera än om inlägget istället är flummigt. Men någon stress över själva bloggen tar jag inte.

11. Delar du öppet din blogg på sociala medier eller känner du dig lite ”blyg” över din blogg?

Med jämna mellanrum delar jag min blogg på både min privata facebook sida och på facebookgruppen finlandssvenska bloggare och där är jag inte alls blyg över min blogg. Samtidigt länkas mina inlägg automatiskt till min Google+-sida också. Men annars kan jag vara lite blyg över den och gör inte så stort väsen av bloggen i olika sammanhang. Egentligen kan det inte bli mer ironiskt; jag vill att min blogg ska växa, men är blyg över den ibland. Svaret på denna sista fråga blir alltså både ja och nej.


- Matilda

torstai 16. heinäkuuta 2015

En österbottning på Åland - del 3.2.

Här kommer då fortsättningen på förra inlägget, där jag gick igenom en del av sevärdheterna på Kökar. Sista anhalten på färden var Kökar Lanthandel i Karlby och jag fortsätter med några platser till i Karlby innan färden fortsätter mot Hellsö.

Brudhäll
Hotell Brudhäll finns i Karlby i ett stort rött hus med gästhamnen som närmsta granne. Hotellet är ritat av Folke Wickström, byggt 1991 och inrymmer 19 rum samt restaurang. Brudhäll håller öppet dagligen mellan maj och september, övriga öppethållningstider är det skäl att kolla upp med receptionen.

Jag gillar hotellbyggnaden, för den är samtidigt både så enkel och  väldigt rik på "utsmyckningar". Huset har många vinklar, vilket gör det speciellt, men samtidigt lugnar den röda husfärgen ner det i och med att byggnaden är så gott som helt rödmålad på utsidan. På insidan är hotellet som en skärgårdsidyll; hemtrevligt och ombonat med havskänsla. I alla fall av vad jag sett av hotellet och restaurangen vill säga. Restaurangen har jag besökt en gång och maten tyckte jag var helt okej med tanke på vad det kostade, men å andra sidan förstår jag mig inte särskilt mycket på fin och dyr mat. Så vill man sova och äta lite finare och dyrare på Kökar är detta ställe det självklara valet. Med min budget räckte en gång gott och väl.

Brudhäll sett från Skolbron
Hotellet sett från gårdssidan

Utkik i Finnö
Ett par hundra meter efter skolbron i Karlby, i byn Finnö, finns en utkiksplats upp på en kulle. Väl uppe har man utsikt över båda byarna och jag kan tänka mig att det skulle vara en magisk plats att besöka vid soluppgången eller solnedgången. Relativt lätt att ta sig både upp och ner.

Akta upp för fästingar dock om du befinner dig i lite längre gräs! Efter att ha varit upp hit hittade jag tre fästingar på mig, men som tur var hade ingen hunnit bita sig fast.

Skylten upp till utkiksplatsen

Peders Aplagård
I Österbygge, i ändan på en grusväg, finns Peders Aplagård. Gården kan titulera sig med att ha den sydligaste äppelodlingen i Finland och äppelskörden görs till drycker (Ren äppelcider, Munkcider), såser och geléer. Förutom äppelodlingarna finns på gården Peders Aplabod, som är beläget i ett gammalt fähus. Här säljs förutom företagets egna produkter även hantverk och åländskt svartbröd, med mera. På Aplaboden kan man även avnjuta en lunch eller ta en kaffe med något sött till. Deras rostbiff med potatissallad och grönsallad var riktigt god. Stället är också mysigt, när det ändå är så pass litet och personligt inrett i ett fähus. Jag skulle i alla fall inte komma att tänka på att starta en liten butik på vinden till ett gammalt fähus!

Förutom på deras egen gård säljs företagets produkter lite varstans på Åland har jag för mig, men även på vissa ställen på fastlandet. För närmare information se deras hemsida.




Kökars hembygdsmuseum
I Hellsö finns Kökars Hembygdsmuseum. När jag kom dit ungefär 30-45 minuter innan stängningsdags hade värden redan stängt ner det mesta i tron på att det inte skulle komma några fler kunder för dagen, men hon släppte in mig på museiområdet ändå. När jag kom så sent till museet kände jag mig mest till besvär och fick därmed inte ut så mycket av besöket som jag hade velat. Jag blev mest fascinerad av att det fanns en keramikverkstad och smedja på området! Smedjan såg jag inte, men fick höra talas om den.

Museiområdet är stort med flera byggnader, bland annat ett fähus och torp. Huvudbyggnaden utgörs dock av gamla Österbygge-Hellsö skola, som såg dagens ljus 1913. Skolan omgjordes till ett musem och öppnades för allmänheten 1988 av Kökar hembygdsförening. Museet åskåldiggör Kökars historia genom bland annat basutställningen "Ett annat Kökar" samt båtutställningen. Kyrkans gamla orgel från 1911 kan beskådas inne i huvudbyggnaden.



Gamla Österbygge-Hellsö skola

Vikingalund, Hantverkarboden och loppis
Mitt emot Hembygdsmuseet, på andra sidan vägen finns bygdegården (?) Vikingalund. I denna byggnad finns Hantverkarboden och ett loppis. Hantverken, som finns till försäljning, är gjorda i flera olika material och tekniker, såsom stickning, virkning, sömnad, vävning, smide och trä. De allra flesta produkterna är mycket fina och välgjorda in i minsta detalj. På vissa av sömnadsprodukterna skulle jag dock ha haft några småsaker att påpeka på som textillärarstuderande, men en som inte är lika insatt i saken märker säkerligen inte av dessa saker. Mest imponerad blev jag av de produkter, som var gjorda i sådana tekniker jag inte behärskar själv så bra, såsom smidesarbetena samt de vävda mattorna. Loppiset i sin tur var som ett loppis brukar vara.



Annikas loppis i Hellsö
På bryggan intill gästhamnen vid Havspaviljongen finns ett till loppis, Annikas loppis. Förutom kläder, böcker och allmänt loppiskrimskrams finns det även mer antika grejer här, t.ex. kaffekoppar och kärl. Härifrån kunde jag ha köpt hem en del saker, så som gamla gardiner och kläder och sytt om dem till något annat, men denna gång uteblev handlandet på grund av idébrist till nya syprojekt. Utrymmet är dock trångt hos Annikas loppis, så det gäller att se upp med sina stora väskor.


Hyra kajak/kanot
Vill man paddla på Kökar kan man hyra kajak/kanot på tre olika ställen på ön. Kajaker och/eller kanoter kan hyras endera av Sandvik gästhamn och camping i Munkvervan, Seasided kajakuthyrning på Estholm (strax efter Karlby mot Hellsö) eller Havspaviljongen i Hellsö. Hos kajakuthyrarna kan man också få tips om bra paddlingsleder. Vad det kostar att hyra, så är det bäst att kontakta respektive uthyrningsställe.

Källskär
Källskär är en ö utanför fasta Kökar. Hit kan man åka varje dag i juli från Karlby gästhamn med båten Lady Helena. Det ryktas dock om att turen kostar 25 euro. Naturen ska vara av storslagen art här och den tre meter höga, till formen runda och mjuka bergsformationen är en av öns största sevärdheter. Bergsformationen har uppkommit under istiden och kallas för Källskärskannan. Förutom naturen kan man också beskåda den svenske friherren, Göran Åkerhielms ("Greven"), byggda hus och hamn samt den anlagda trädgården på Källskär.

Jag har ännu inte hunnit besöka Källskär, men har det i tankarna. Det vore säkerligen häftigt att se Källskärskannan, men även allt det andra holmen har att erbjuda trots det rätt höga priset.

Punkten om Källskär var min sista i Kökarsguiden och jag hoppas att ni funnit detta intressant. På denna ö kan man, som vi sett ovan, se och göra en del samtidigt som man också kan hitta lugnet här. Observera också att jag medvetet valt att inte fokusera på olika övernattningsställen i mina två inlägg om Kökar, utan bara nämnt några i förbifarten.

- Matilda

Dessa källor har jag använt för informationssökning i detta inlägg:
brudhall.com, aplagarden.net, kokar.ax, sandvik.ax

tiistai 14. heinäkuuta 2015

En österbottning på Åland - del 3.1.

Del tre i min Ålandsserie handlar om Kökar. Det blir en liten guide, där ni får ta del av Kökars sevärdheter och historia från norr till söder samt svar på frågan hur man tar sig hit. Med jämna mellanrum frågar nämligen turisterna vad det finns att se och göra på denna ö och då föddes tanken om att göra ett blogginlägg med detta tema. Därför hoppade jag upp på cykelsadeln för någon vecka sedan och turistade själv Kökar, dels för att jag själv ville bekanta mig närmare med ön, dels för att kunna berätta för turister vad det finns att se och dels för att samla in bildmaterial till blogginlägget. De flesta bilderna är av dålig turistkvailté, men det får ni lov att ha överseende med. Jag kommer också att dela upp materialet i två separata inlägg på grund av mycket text och bilder. Därmed blir detta inlägg del ett i Kökarguiden och del 3.1. i Ålandsserien. Om det är någon som är bekant med Kökar får gärna kommentera inläggen om jag glömt ta med någon väsentlig sevärdhet. Givetvis får alla andra också kommentera.

Färjfästet i Harparnäs
Kommer man med kollektivtrafik till Kökar, gör man det med någon av Ålandstrafikens färjor. Färjfästet på Kökar ligger i Harparnäs, varifrån det är cirka fyra kilometer in till Karlby där bland annat butiken och posten finns. Du kan ta dig till Kökar endera från Galtby i Korpo eller från Långnäs på fasta Åland, båda sträckorna tar cirka två och en halv timme. Linjen mellan Galtby och Långnäs kallas för Södra Linjen och dess turlistor hittas på Ålandstrafikens hemsidor.

Harparnäs

Tre gästhamnar
Kommer man däremot med egen båt till Kökar finns det tre gästhamnar att lägga till vid. I Munkvervan finns Sandvik Gästhamn och Camping med 50 båtplatser, minilivs, bränsleförsäljning samt cykel- och kajakuthyrning. Den andra gästhamnen är Karlby gästhamn och är beläget mitt på Kökar, precis intill hotell Brudhäll. Gästhamnen har plats för 60 båtar och även här kan man hyra cykel och i hamnkontorets byggnader finner man tvättstuga, bastu och dusch. Bränsleförsäljning finns näratill. Den tredje gästhamnen, Helsö gästhamn, finns i byn Helsö precis intill Havspaviljongen. Båtplatserna är 50 till antalet och i anslutning till hamnen finns en bränsleautomat, minilivs, restuarang och uthyrningsstugor.

Sandvik gästhamn och camping i Munkvervan
Karlby gästhamn i Karlby
Hellsö gästhamn och Havspaviljongen

Kökars kyrka
Kökars kyrka är belägen i Hamnö, cirka fem kilometer från färjfästet i Harparnäs och ungefär lika långt är det till Karlby. Officiellt går kyrkan under namnet St:a Anna kyrka och är helgad åt Anna, Jesu mormor. Kyrkan byggdes 1784 på de gamla grunderna till en klosterkyrka. Många föremål i den nuvarande kyrkan är hämtade från den gamla och överlag har inga större byggnadsändringar gjorts i kyrkan sedan den byggdes.

Kökars kyrka är en liten, vitmålad stenbyggnad, som tilltalar mig med sitt enkla yttre. Trots sitt enkla utseende vid första ögonkastet kan man hitta små detaljer här och där, som lyfter upp dess utseende. Innandömet är desto rikare på utsmyckningar, såsom den fina orgeln från 1992, altartavlan och kyrkskeppet med 64 kanoner. Det påstås att det var en man från Karlby som tillverkat skeppet, ett turkiskt piratskepp, som plundrade handelsfartyget kökarbon var med på 1733.

Vill man sätta sig ner i lugn och ro och dra andan en stund är Kökar kyrka en bra plats att besöka. Även intressant ur historiesynpunkt.

St:a Anna kyrka på Hamnö, Kökar

Kyrkskeppet

Franciscuskapellet
Intill kyrkan på Hamnö är Franciscuskapellet beläget, ett litet museum, som ger inblick i det kloster som under medeltiden var beläget här. I historieböckerna omnämns Franciscusklostret första gången 1472, men man antar att klostert användes redan under 1300-talet. Verksamheten i klostret lades ner under den tid Gustav Vasa regerade i det svenska riket på 1500-talet. Det enda som finns kvar av klostret idag är ruinerna.

Är man intresserad av historia ska man absolut ta sig tid att besöka kapellet, för det är verkligen intressant att få läsa om klostret som en gång funnits här och om utgrävningarna som gjorts kring kyrkan. Trots att kapellet inte är stort, finns det en hel del att se och  läsa och det lönar sig att ta tid på sig när man kommer hit. Som det också står på Kökars hemsida, kan man verkligen ana att det en gång i tiden funnits ett rikt kyrkligt och kulturellt liv här. Även sjöfarten har varit en viktig del av Hamnös överlevnad och man har även funnit hamnanläggningar här och grunderna till ett medeltida sjöfararjapell.

Franciscuskapellet utifrån...
...och en del av insidan

Ruinerna av ett medeltida sjöfartskapell
En bit innan man kommer till kyrkan finns upp i skogsdungen ruinerna av ett medeltida sjöfararkapell. Sjöfararkapellet är daterat till 1200-talet och var byggt av trä med tegeltak och en mur omkring. Detta tyder på att kapellet haft en viktig funktion under medeltiden. På vilket sätt den varit viktig framgår inte av min källa.

Sevärt, ja, men samtidigt var det också en besvikelse för mig när jag gick upp hit. Man kunde se ruinerna av kapellet, men mest kändes det som om det var stenar placerade på ett strategiskt sätt nära varandra så att man kunde se att här funnits någon form av verksamhet för länge, länge sedan. Jag antar att en del av stenarna hörde till muren i och med att man såg att de var placerade som en rund mur omkring.

Skylten visar riktningen för  kapellet

Otterböte bronsåldersboplats
När man åker mot Hamnö kan man också stanna till vid berget Otterböte och gå en bit in i skogen och bekanta sig med en säljägarboplats från yngre bronsåldern. Precis nedanför Otterböte-berget kan man finna rester av bland annat några hyddor och en brunn, vilka användes flitigt på 1100-talet. Om vårarna kom nämligen säljägare från de södra Östersjöstaterna, såsom Polen, till Kökar för att jaga säl. Dessa slutsatser har arkeologerna kunnat dra vid utgrävningarna av platsen tack vare de lerskärvor man hittat där. 


Kvarlämningarna efter hyddorna var inte alltför tydliga och jag fick titta noga runt mig innan jag hittade några. Platsen är i alla fall naturskön och Otterböte reser sig mäktigt precis bakom det som en gång varit säljägarnas hem. Berget har säkert mången gång fungerat som skydd för olika faror, som säljägarna kunde möta.

Skylten intill vägen visar vart du ska gå
Information om bronsåldersboplatsen

Vandringsled på Kalen
På Kökar finns en sju kilometer lång vandringsled. Vill man gå hela finns ena startpunkten strax norr om Karlby, medan den andra finns strax intill vägen upp mot Sjöbevakningsstationen. Vill man däremot inte gå hela kan man börja vid endera startpunkten och avsluta vid Otterböte. Naturstigen går genom varierad terräng och är delvis krävande. Naturen är likaså varierande och mäktig samt utsikten vacker. Under färdens gång passeras Otterböte bronsåldersboplats, en rekonstruktion av en gammal jungfrudans, Sjöbevakningsstationen, skärvstensrösen, ruinerna av ryska befästningar från första världskriget samt ruinerna av finska befästningar från andra världkriget.  Vandringsleden är bra märkt genom nästan hela leden så länge man förstår att titta runt sig.

Jag har gått naturstigen två gånger och tycker absolut att det är värt ett besök. För mig tog det tre timmar att ta mig genom naturstigen (obs! inga pauser inräknade här) och den sträcka jag gick längs med vägen i och med att stigen börjar och slutar på olika ställen. Därmed blev också vandringen längre än sju kilometer. Ta med ordentligt med vatten och lite mellanmål, för det lär behövas!

Vyer längs med vandringsleden


Bageriet
I Karlby finns ett bageri med café, Birka Skärgårdsbröd. Här bakas det åländska svartbrödet och ålandslimpan, två souvenirer att ta hem åt sig själv eller till familj och bekanta. Svartbrödet har jag ännu inte hunnit smaka, men ålandslimpan är i alla fall god. Cafésidan är mysigt och modernt inredd och som gäst känner man sig välkommen när man kommer dit. Oberoende om man är sugen på sött eller salt hittar man säkerligen något som faller en i smaken. Personalen är trevlig och välkomnande.



Kökar Lanthandel
I Karlby hittar ni också Kökar Lanthandel, en liten bybutik med ett bassortiment av dagligvaror. Här möter ni mig och mina kollegor och jag är för jävig att säga hur trevligt och professionellt vi bemöter våra kunder, men vi gör vårt bästa för att kunderna ska känna sig välkomna. I hyllorna finner ni en hel del åländska produkter, men även sådant som man kan känna igen från matbutikerna på fastlandet. Här hittas bröd från både det lokala bageriet och Ålandsbagarn, mjölkprodukter från ÅCA (Ålandsmejeriet), kött och chark från Dahlmans, grönsaker från ÅTH, öl från Stallhagen och olika äppelbaserade produkter från det lokala företaget Peders Aplagård bland mycket annat. Har ni vägarna förbi, så kom gärna in och säg hej!

Kökar Lanthandel sett från Skolbron

Här avslutar jag detta inlägg, fortsättningen på guiden kommer upp så småningom.

- Matilda

Dessa källor har jag använt för informationssökning i detta inlägg:
sandvik.ax, brudhall.com, havspaviljongen.ax, kokar.ax, skargardsbrod.ax

sunnuntai 12. heinäkuuta 2015

Ett litet hej

Jag lovade förra veckan att jag denna vecka skulle publicera del tre i min Ålandsserie, men ni får tyvärr vänta ännu några dagar på det inlägget. Jag har nämligen inte hunnit färdigställa det helt, men kommer att göra det imorgon eller på tisdag.

Idag har jag iaf varit på jobb och jag måste säga att jag gillar mitt sommarjobb. Att få jobba på en liten bybutik är trevligt iom att man får göra lite av varje; betjäna kunder, plocka fram varor, stå i kassan, informera om olika sevärdheter och andra saker, städa, osv. Visst är det krävande ibland och man blir irriterad och frustrerad på kunder, räkning av pantflaskor, att man slår in fel i kassan när det är svinlång kö, osv.

På söndagar har vi kortare öppethållning än andra dagar nu i sommar, vilket gör att arbetsdagen blir dubbelt kortare än vanligt. Därför kändes det som om den här jobbdagen gick rätt fort. Det blev att plocka fram varor, prismärka varor med dagens datum med ett nytt, lägre pris, stå i kassan, roada upp varor från kylen i källaren till kylarna i butiksdelen, byta gasflaskor åt kunder, osv. En trevlig arbetsdag med andra ord. Jag gillar faktiskt att jobba helg. Det är lugnare på något sätt då, iom inga leveranser, man får sålt bort inkomna varor från den gångna veckan, plockar upp nya varor och får därmed tömt lite av lagret för att göra plats åt nytt.

Väl hemkommen ikväll passade jag också på att ta en fyra kilometers promenad i det vackra, soliga, men ack så blåsiga sommarvädret. Det gjorde riktigt gott åt både kropp och knopp. Under promenadens gång funderade jag dock vad jag gett mig in på, för nu har jag skaffat Instagram-konto till bloggen. Min främsta tanke med kontot är att samla bilder där och som jag senare kan använda i olika bloggtexter. Återstår att se vad det blir till. Hursomhaver hittar ni mig under namnet @hildatkreativitet.

Det var allt för idag och så ska jag få klart del tre om Åland de närmaste dagarna.

- Matilda

torstai 9. heinäkuuta 2015

Senaste kring kosten

De senaste veckorna har jag ganska noggrannt synat vad jag ätit, hur det påverkat min kropp och själ samt experimenterat med maten vartefter jag gjort nya upptäckter. Det gamla vanliga om att en hälsosam och  varierad kost är bra för både kropp och knopp har jag inte fäst så stor uppmärksamhet vid, för det vet jag tillräckligt väl redan. Istället har mitt fokus fallit på två andra påtagliga kostfaktorer i min vardag, nämmligen socker och fett.

Senaste veckorna har jag nämligen drabbats av ett enormt sötsug, som har varit väldigt svårt att motstå. Sedan jag flyttade hemifrån för tre år sedan har jag hittills inte sett maken av ett sötsug som detta, men istället har jag ju tidigare ofta varit väldigt sugen på chips. Det är jag inte nu längre, hjärnan ropar däremot efter socker, socker, socker! Det har med andra ord blivit käkat en del sötsaker i tid och otid på sistone, vilket förstås inte är bra i längden. Jag tycks inte heller ha något mellanläge, utan är en antingen eller-människa. Antingen äter jag massor med sockrade produkter/chips/något annat onyttigt eller knappt ingenting av det.

Nu har jag kommit till insikt om att mitt, för tillfället, stora sockerintag måste få ett slut omedelbart bums. Därför har jag funderat på och listat olika alternativ på hur jag ska minska på sockret i min vardag.

-  Köra nolltolerans mot socker och sötningsmedel
- Inte ha sockerhaltiga produkter hemma
- Äta ordentlig mat + mellanmål med jämna mellanrum under dagen (brukar dock inte lyckas så väl på jobbet)

Vad säger då google om att bli av med ett sockerberoende? Nedan ett litet axplock av det jag hittade och som gjorde att jag kände mig (delvis) träffad, i den bemärkelsen att jag kunde bättra på dessa saker.

- Ät mycket grönt
- Ät hellre bär än frukt
- Ät mindre stärkelserik mat (t.ex. potatis och bröd)
- Inga snabba kolhydrater
- Sov ordentligt och regelbundet
- Minska på stressnivån i vardagen


Nåja, där har jag matprojekt nummer ett. Nummer två är att minska på fettrik mat i min vardag. Saken är nämligen den att jag i flera års tid lidit av akne och ätit flera antibiotikakurer mot det. Kurerna har hjälpt, men när de tagit slut har aknen småningom kommit tillbaka. Ingen mer antibiotika har jag bestämt, mer naturliga alternativ, tack. I sommar har jag lagt märke till att om jag minskar på användningen av fett i min kost, så hålls också aknen bättre i schack. Den höll nämligen på att komma tillbaka igen och började därför experimentera med maten.

Därav har jag lagt förbud mot/minskning av intagandet av följande livsmedel för mig själv:

- ost
- lättmjölk (= vattendrickande i sommar, ingen fettfri, laktosfri mjölk i sikte på jobbet/butiken)
- choklad

Direkt jag lade av med den fettrika kosten började också aknen gå tillbaka. För att vara säker på saken har jag igen ätit lite mera fettrik mat och aknen kommer som ett brev på posten.

Dessutom hittade jag denna artikel om kopplingen mellan akne, vitamintillskott och kött. Trots att det handlade om stora mängder B12-vitamin, som finns i kött och skaldjur, vore det ändå värt att testa på att minska köttätandet i vardagen. Ett alltför högt köttintag i vardagen är ju inte bra ur andra hälsosynpunkter heller.

Visst finns det andra faktorer som också påverkar min akne, men detta är vad jag kommit över i sommar och som kunde fungera som självhjälpsåtgärder. Hur som haver är allt det ovannämnda i alla fall värt ett försök, för att se om det har någon effekt på kropp, knopp och akne.


- Matilda

torstai 2. heinäkuuta 2015

Drömmar och inspiration

Hallå i stugan!

Här var det ett tag sedan sist, men det har hänt och skett en del på sistone så jag har inte haft orken att blogga. Material till några nya inlägg finns, så håll utkik nästa vecka. Jag kommer att bjuda på bland annat del tre i min Ålandsserie och så lite mera kost- och träningsfunderingar.

Förra veckan lyssnade jag i alla fall till två intressanta sommarpratare i Radio Vega de dagar jag var ledig. Den ena sommarprataren var artisten Elin Blom och den andra Ålands näringsminister Fredrik Karlström. Det är människor som de som jag verkligen inspireras av och som gör att jag vågar fortsätta drömma om hur jag vill att min framtid ska se ut. Jag ínspireras helt enkelt av människor som vågar gå sin egen väg utan att bry sig alltför mycket om vad andra tycker och som inte sticker under stol med att man kan misslyckas ibland, men som ändå reser sig igen för att fortsätta färden. Lyssna gärna ni med! Ni kommer till sommarpraten genom länkarna nedan.

Elin Bloms sommarprat (podcastversion här)
Fredrik Karlströms sommarprat (podcastversion här)

Redan innan jag hörde dessa sommarprat funderade jag på vad jag drömmer om och vill göra med mitt liv. Några halvflummiga saker kom jag fram till, men måste fundera vidare för att det ska bli klart och tydligt för mig. Bland annat därför vill jag ännu inte berätta vad jag tänkt. En vacker dag kanske jag berättar, men tills dess håller jag tyst.

Sommarpraten fick mig också att bli riktigt inspirerad. Jag fick sådan lust att skapa något och vara kreativ. Jag skulle vilja sticka, sy, måla, smida, skriva, baka... Och denna inspirationskick sitter i ännu. Så imorgon ska jag ge utlopp för bakningsinspirationen och baka tacopaj samt skinkpaj och fortsätta drömma.

- Matilda