perjantai 30. joulukuuta 2016

Årsresumé 2016

Likt de två tidigare åren ska jag sammanfatta det gångna året med hjälp av en lista, som är ganska lik de listor jag använde 2014 och 2015. Att sammanfatta året med en lista börjar med andra ord nästan bli tradition vid det här laget.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Ja, det har jag. I början av januari tog jag mig genom C9 och i mars var jag på min första fältpraktik.

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej, det har jag inte gjort. Livet har istället rullat på i ungefär samma banor som tidigare år och det har jag varit rätt nöjd med.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte i år heller har någon av mina vänner blivit föräldrar.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Spontant kan jag inte komma på något datum jag kommer att minnas för alltid från året som gått. Därför var jag tvungen att bläddra genom min kalender för att se om jag där noterat något minnesvärt, men nej inte där heller.

Vilka länder besökte du?
Grekland i maj och Sverige i september.

Bästa köpet?
Ny dator, absolut. Den gamla började ha oroväckande konstiga fasoner för sig, så det var bara att inse att det var dags att införskaffa sig en ny.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få sommarjobb på samma ställe som året innan.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Rutiner, för att hitta ett större inre lugn och skapa ordning i min kaoshjärna.

Vad önskar du att du gjort mer?
- tränat
- levt mer hälsosamt
- jobbat mer med mina slöjdprojekt, för att också bli klar med fler

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag hade stressat mindre med skolan och skoluppgifterna och lagt den energin istället på att jobba mer effektivt med uppgifterna.

Favoritprogram på TV?
Varje år kollar jag på ungefär samma program på TV. Eurovision Song Contest och Bonde söker fru är några av de bättre och frukost framför Nyhetsmorgon är ju mysigt med jämna mellanrum.

Bästa boken du läste i år?
Jag har läst cirka 14 böcker under året som gått och det är speciellt två som lämnat kvar i mitt minne. Dessa är Shanghain tytöt av Lisa See och Aldrig mer! av Jenniefer Crusie.

Vad var din största framgång på jobbet/skolan 2016?
Största framgången på jobbet var att jag för andra sommaren i rad fick jobb på samma ställe. Att få åka tillbaka till Kökar för att jobba en till sommar tackade i alla fall inte jag nej till i första taget. Sedan fick jag också klart mitt biämne i höstas, vilket även var min plan.

Största framgången på det privata planet?
Vilken svår fråga! Om jag måste nämna något är det att jag hittat en mer utåtriktad sida av mig själv och insett att det där med att träffa och lära känna nytt folk kan vara riktigt kul.

Största misstaget?
Misstag kan jag inte prata om, men en av årets större bakslag var det faktum att jag inte fick klart min kandidatexamen, som jag så hoppats på att få klart under det gångna året. Men det är bara att ta nya tag nu och skriva klart resten i vår.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare och positivare än tidigare år.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och hyra, men också bussbiljetter och tyg. Med andra ord spenderade jag mina pengar på helt vardagliga saker.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
I år fyllde jag år på en söndag, var ledig, tog det lugnt och skrev detta blogginlägg bland annat.

Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Mindre negativ stress i vardagen än vad jag haft hade nog gjort mitt år ännu bättre. Speciellt under första halvan av året var den negativa stressen en ständig följeslagare i vardagen och att leva utan den hade gjort dagarna avsevärt mycket lättare att hantera.

Vad fick dig att må bra?
Familjen. Vännerna. Sommarjobbet. Kollegerna.

Vem saknade du?
Familjen och vännerna, vilka jag inte träffar så ofta på grund av att de är utspridda runtom landet och även utomlands för tillfället.

Mest stolt över?
- att jag fick klart mitt biämne (hälsokunskap) i höst
- att jag fått klart alla kurser, förutom kandidatarbetet, för min kandidatexamen med livet i behåll. Vårterminen 2016 höll faktiskt på att ta kol på mig på grund av många kurser och ännu fler kursuppgifter, men efter en del omprioriteringar löste sig det mesta ändå. 

Vilken är din största insikt under 2016?
Att jag ibland måste våga släppa taget om sådant som inte längre ger mig något och lita på att jag gör rätt beslut.

"Ibland behöver vi stänga några dörrar.
Inte på grund av stolthet eller arrogans,
utan helt enkelt för att de inte längre leder någon vart."
- Paulo Coelho

Högsta önskan just nu?
Att få klart mitt kandidatarbete! Jag börjar bli så trött på att ha den hängande efter mig, men i vår ska jag väl ändå få den klar och därmed kunna ta ut mina kandidatpapper.

Vad är du peppad för inför nästa år?
Jag är taggad på att bland annat få klart mitt kandidatarbete och komma ordentligt igång med gradun.

Summan av kardemumman är att jag ändå är rätt nöjd med året som gått, trots att det varit stressigt och känslorna gått upp och ner ibland. Livet har trots allt gått i relativt samma banor som tidigare år, men det är så det får vara vissa år. Nu är det bara att tagga till för ett nytt år med nya utmaningar och möjligheter.

- Matilda

tiistai 27. joulukuuta 2016

Mina mål för 2016 - Hur gick det egentligen?

Ni får ursäkta mig att fredagens inlägg uteblev. Orsaken stavas teknikstrul, som jag inte ännu heller fått löst. Jag ska se om jag får det fixat någon dag och därmed även skulle få ihop ett inlägg av det i någon form. Nå väl, idag ska jag i alla fall sammanfatta hur det gick med 2016 års mål. Grönt innebär att målet är nått, rött att målet inte är nått och svart att målet är delvis uppnått. Det ursprungliga inlägget för målen för 2016 hittar du här.

Skolan.
- bli klar med mitt kandidatarbete och ta ut min kandidatexamen

Min plan var att jag under året skulle skriva klart mitt kandidatarbete för att kunna ta ut mina kandidatpapper, men så gick det inte. Kandidatarbetet är ännu på hälft, trots att alla andra kurser för den examen är klara och godkända. Det är bara att ta nya tag under den kommande vårterminen och gör arbetet klart då istället.

Hälsa.
- att upprätthålla eller förbättra den psykiska hälsa jag har idag
- att vara snäll och ärlig mot mig själv
- strunta i att försöka vara mer social än vad jag egentligen är och därmed slippa en del ångest kring det
- bli vegetarian på heltid
- sockerfritt år
- träna mer, hårdare och varierat

2016 års hälsomål har uppnåtts med varierad framgång. Den psykiska hälsan har jag lyckats upprätthålla och till och med förbättra, vilket jag är fruktansvärt nöjd över. Jag känner knappt någon ångest längre gentemot mig själv och vissa faktorer i min omgivning. Istället har jag insett att mycket av det som gett mig negativa tankar under året sitter i min egen inställning till de specifika faktorerna. Sedan har jag också hittat en del nya sidor hos mig själv, vilket har varit riktigt intressant. Långsam, dåligt tålamod, självrespekt, målmedveten och social i viss utsträckning är de sidor av mig själv jag blivit mer medveten om under det senaste året. Med andra ord skulle jag säga att jag idag är mer harmonisk och trygg i mig själv och min vardag än vad jag var för ett år sedan.

Målen med den fysiska hälsan har det gått sämre med än med den psykiska hälsan. Sockerfritt, vegetariskt, hårdare träning... Det kunde ha gått bättre på alla tre punkterna om jag ska vara ärlig. Jag har dock igen snuddat på det helt vegetariska och sockerfria livet och märkte att jag mådde bra av det. Vad gäller träningen har jag inte utövat speciellt tung träning, vilket förstås harmar. Å andra sidan har jag i alla fall hittat både ny träningsmotivation och nya träningsformer under året, vilket är positivt. De träningsformerna jag "hittat" under året och som gett mig ny träningsmotivation och som jag ganska bra fått in i min vardag är yogan och simningen. Jag skulle vilja påstå att jag till viss del hittat en bra och hälsosam livsstil, som jag kan bygga vidare på.

Sociala medier.
- minska på användningen av Facebook, Instagram och Spotify
- läsa färre bloggar
- använda internet överlag mindre

I slutet av fjolåret kände jag att jag inte hade kontroll över användningen av sociala medier och internet. Därför valde jag att under det gångna året försöka minska på och återfå kontrollen över användningen av internet och sociala medier. Visst får jag jobba med dessa saker ännu, men på det stora hela är jag ändå nöjd över hur bra jag lyckats på denna punkt.

Bloggen.
- ny header
- kategorisera inläggen klart
- bloppis
- ny bloggserie

Bloggen och hur den kunde utvecklas till det bättre är en ständig följeslagare i mina tankar och så även det gångna året. Inläggen har jag inte hunnit kategorisera klart och inte blev det någon bloppis heller på bloggen under året, medan jag däremot hunnit ändra header några gånger och haft en ny bloggserie. Ingen av de headers jag haft under året har jag varit fullständigt nöjd med, så det får jag jobba vidare på framöver. Bloggserien fick godkänt för min del och alla dess inlägg hittar du här.

Avklara projekt.
Halvfärdiga projekt:
- måla betongkrukor
- måla pinnstolar
- stickade julprydnader
- virkad väst
- reparera de kläder som är i behov av det
- renskriva recept + mappa dem
- hemligt skrivprojekt

Idéer till nya projekt:
- gipsarbeten
- sticka pippitröja
- inreda bastukammaren för att göra den mera hemtrevlig
- korsstygnsarbete (med något citat)

Listan ovan skrev jag i början av året och hade som mål att avklara så många av listans punkter som möjligt. Några av punkterna har jag kunnat pricka av eller håller som bäst på att pricka av. Under första halvan av året råkade jag sedan också hitta några icke påbörjade projekt, vilka jag glömt bort. Dessa var en huvtröja, en handväska, fruktpåsar och två par mjukisbyxor. Av dessa har jag fått klart allt annat förutom huvtröjan. Resten av alla, under året, påbörjade, halvfärdiga och avklarade slöjdprojekt ska jag inte nämna.

Prova något nytt.
Till exempel:
- rullskidning
- någon kampsport
- inomhusklättring
- amatörteater

Året som gått har varit ganska lugnt vad gäller att testa något nytt. Jag har därmed inte kommit mig för att prova på varken rullskidning, inomhusklättring, amatörteater eller någon kampsport, men en vacker dag ska jag fasiken se till att ha gjort det. Något nytt har det ändå blivit, men vad det är ska jag nog hålla osagt ännu i detta skede.

- Matilda

tiistai 20. joulukuuta 2016

Min historia med psykiskt illamående - del 2

Del 1 hittar ni här.

Jag hade gärna stannat på Åland ett år till, men i augusti 2013 blev det ändå dags att flytta till Vasa för att påbörja slöjdlärarutbildningen. Flytten blev också min räddning, för jag är orolig för att jag hade börjat må ännu sämre om jag stannat ett andra år i Mariehamn och vem vet vad som då hade hänt. Trots att flytten till Vasa blev min räddning var den inte alla gånger lätt. I Mariehamn hade jag nämligen rotat mig väldigt bra och kände att det var där jag hade mitt hem och min trygga borg och trivdes med det. Med andra ord saknade jag Åland massor samtidigt som jag vantrivdes väldigt mycket i Vasa under en lång tid. Trots allt började jag ta tag i mitt liv och inse att jag behövde förändring. Dagboken och de många samtalen med mamma hjälpte mig mycket i att börja se ljusare på tillvaron igen.

För att få den sista knuffen åt rätt håll på min resa mot en ljusare framtid insåg jag i något skede att jag trots allt behövde utomstående hjälp. Småningom kom jag i kontakt med en samtalsterapeut, som jag nervöst bokade tid hos och gick till. Jag hade turen att klicka väldigt bra med henne från första stund och den hjälp jag fått av våra samtal och övningar är ovärderlig. Allt det som jag fått ut av våra samtal och som hjälpt mig på vägen mot ett friskare och starkare jag har varit värt det alla gånger om! Att sedan åka tillbaka till Åland sommaren 2015 för att jobba har också hjälpt mig i min läkningsprocess då jag på plats fått känna, uppleva och slutligen acceptera det som en gång varit jag och min vardag. Att inse och acceptera att det inte alltid varit så lätt.

Idag mår jag helt fantastiskt bra. Jag är trygg och bekväm i mig själv, vågar möta och sätta ord på mina känslor, är harmonisk och tacksam för det livet har gett och ger mig. Framförallt är jag ändå lycklig i min vardag och mentalt starkare än någonsin. Jag vet vem jag är, vad jag vill med mitt liv och väntar med tillförsikt på vad livet för med sig de närmaste åren. Vägen till där jag står idag har med andra ord inte varit lätt utan snarare lång och krokig. Men om jag måste välja mellan hur jag mådde för några år sedan och hur jag mår idag är valet lätt och den krokiga vägen hit värt allt.

Jag vill avsluta inlägget med några textrader ur Danny Saucedos låt Brinner i bröstet och som beskriver så bra det jag känner för livet idag:

"Dom säger att tiden läker alla sår
men livet lämnar alltid spår
Så delar av det som vi va
finns alltid kvar"

- Matilda

sunnuntai 18. joulukuuta 2016

Min historia med psykiskt illamående - del 1

Tanken har funnits där ofta, men jag har trots det aldrig vågat skriva inlägget om hur dåligt jag egentligen mådde inombords för några år sedan. Nu har jag ändå tagit modet till mig och tänker skriva ner min historia. Det är dock med skakiga händer jag skriver detta i och med att det då blir  så offentligt. Definitivt. Slutgiltigt. 

Det som slutligen fick mig att ta tag i och skriva detta inlägg var det faktum att psykisk ohälsa varit på tapeten den senaste tiden i bloggosfären och det fick mig att haka på diskussionen. Tråden startades tydligen av Ida-Marie med bloggen Ziio.se och hennes inlägg om psykisk ohälsa. När jag läser hennes inlägg reagerar jag på att hon skriver att man ska uppskatta och vara tacksam för det man har trots att man mår dåligt inombords. Visst kan man försöka, men har man fått en diagnos med en psykisk sjukdom som följd är det inte så lätt, om inte till och med omöjligt, säger en som på nära håll sett vad dylikt kan ställa till med hos en människa.

Det är inte bara en eller två gånger jag funderat på när jag började märka av att jag inte mådde helt hundra inombords. Jag kan inte peka ut något exakt tillfälle när mitt psykiska illamående skulle ha brutit ut, utan det kom snarare smygande på. Lite i taget. Under gymnasietiden började jag dock i större utsträckning lägga märke till mitt illamående, som tog sig uttryck i form av skol- och vårtrötthet och en inre, negativ stress. Situationen kändes dock hanterbar, så jag slöt det mesta av mina känslor och tankar inom mig. Samtidigt som situationen kändes hanterbar kände jag också att det inte var okej att prata om mina negativa känslor. De skulle man hålla för sig själv. Det blev trots allt några besök till skolkuratorn, men det gav mig absolut ingenting.

Våren 2012 tog jag studenten och någon vecka senare stack jag och en kompis iväg till Åland över sommaren för att jobba. Det var en underbar sommar. Hösten kom och jag flyttade in till Mariehamn och påbörjade Ålands Folkhögskolas hantverkslinje. Det jag inte visste då var att det kommande året skulle bli ett av de bästa, men också det absolut tyngsta året i mitt liv hittills. Jag trivdes som fisken i vattnet med den tillvaro jag hade, älskade att få hålla på med hantverk dagarna i ända och umgås med ett gäng underbara, omtänksamma och inspirerande människor. Allt eftersom tiden gick märkte jag dock att det började hända något inom mig. Något jag inte upplevt tidigare. Jag blev allt tröttare och hur mycket jag än sov kände jag mig sällan pigg och utvilad. Andra känslor som uppkom och blev en del av min vardag hemma under denna tid var nedstämdhet, apati, utmattning, ensamhet och ökad matlust. Jag ältade också mycket den mobbning och alkoholmissbruk jag upplevt under min barndom.

Det hela eskalerade allteftersom tiden gick och sommaren 2013 kom att bli en riktigt tung sommar. Jag hade ett jobb jag vantrivdes med, mådde sämst vad jag någonsin gjort och hade en enorm längtan hem till Österbotten, familjen och vännerna. Under sommaren hade jag några gånger också tankar på att skada mig själv på ett eller annat sätt. Hur bisarrt det än låter ansåg jag då, när jag var mitt inne i bubblan av trötthet och negativa känslor, att jag inte behövde utomstående hjälp. När jag ser tillbaka på den sommaren och på basis av mina dagboksanteckningar från den tiden var utomstående hjälp det jag verkligen hade behövt.

Fortsättning följer... Del 2 om vägen tillbaka kommer upp i början av veckan.

- Matilda

perjantai 16. joulukuuta 2016

En oinspirerande, trött hjälpreda till tomten

Jag har precis blivit klar med och skickat in en hemtenta. Det känns som om jag upprepade mig själv om och om igen, men jag fick slutligen ihop rätt längd på tentan och skickade in den utan att läsa igenom den en sista gång. Jag orkade helt enkelt inte. Ett par gånger skrev jag om hur man som slöjdlärare ska brinna för sitt ämne och vara inspirerande i sitt arbete. Nå väl, idag känner jag mig varken som en blivande inspirerande och motiverande slöjdlärare eller bloggare för den delen heller.

Det enda jag känner är att jag är trött. Väldigt trött efter en vecka med sämre sömn och många bollar i luften. I onsdags fick jag i alla fall officiellt jullov och idag fick jag klart den sista uppgiften, som skulle skickas in innan julen. De resterande uppgifterna gör jag under jullovet eller när jag återvänder till Vasa i januari.

På tal om Vasa blir jag kvar i stan ännu ett par dagar innan jag drar iväg norröver för att fira jul och umgås med familjen. Innan dess ska jag dock agera hjälpreda till tomten och hoppas på att hjälpredan har erikeeper hemma för det lär behövas. Och så ska jag fila vidare på de kommande veckornas blogginlägg. Och fortsätta mysa och ta dagen som det kommer. Typ.

- Matilda

perjantai 9. joulukuuta 2016

En annorlunda julhälsning

Detta år valde jag att inte skicka några julkort alls, på grund av att det alltid är ett stressmoment i sig och att jag hellre lägger mina pengar på något annat, mer meningsfullt. Jag vet nämligen med mig själv att det är roligt för stunden att få julkort, men att de lika fort läggs i någon låda och glöms bort.

I år valde jag därför att skänka mina julkortspengar till Plan Finland och deras arbete bland barn i utvecklingsländer. Bland deras immateriella julgåvor föll mitt bidrag på skolböcker för att ge fler barn chansen att gå i skolan och ha tillgång till skolmaterial. Att veta att mitt bidrag har en längre positiv effekt på människors liv än några julkort känns för mig mer meningsfullt än något som i det långa loppet enbart bidrar till slit-och-släng-samhället.

Därför vill jag i år skicka en julhälsning på detta sätt till alla vänner, bekanta och bloggläsare.

God Jul
&
Gott Nytt År 2017!

- Matilda

(Och nej, detta är absolut inte smygreklam utan jag gör det helt av egen vilja.)

perjantai 2. joulukuuta 2016

Sockerfri vegemånad

När november var på antågande bestämde jag mig för att ta en vegetarisk månad, för att se hur det är att leva som vegetarian. Jag bestämde mig även för att ta en sockerfri månad för att få ordning på mina sockervanor. November kom och jag körde igång med mitt projekt. Utan att jag riktigt visste hur insåg jag i slutet på förra veckan att novmber börjar lida mot sitt slut och jag började reflektera kring hur min vegetariska och sockerfria månad gått.

Under de gångna veckorna har jag inte varit superstrikt med min så kallade diet, utan kört mer på en 90/10-linje där jag 90 procent av tiden ätit enligt schemat och 10 procent av tiden slarvat. Det har fungerat relativt bra. "Slarvet" har bestått av att jag, de gånger jag lunchat i skolan, kunnat äta något med kött i eller om jag varit på kaffe med någon tillåtit mig att äta en kakbit. Men inte mycket mer än så.

Nu när november plötsligt är är över inser jag att jag inte vill gå tillbaka till gamla vanor, utan fortsätter hellre att utforska den vegetariska världen. Samtidigt vill jag bli än mer sockerfri och därmed få mitt sockerintag under kontroll. Jag har också försökt se till att äta minimalt med glutenhaltiga matvaror, då det verkar vara gluten min mage reagerar på trots att provresultaten inte påvisade det.

Jag har mått rätt bra faktiskt av min vegetariska och sockerfria period. Matlagningen har varit roligare då jag fått testa på nya recept om än kockandet tagit längre än vanligt, maten har hållit mig mätt länge och den har inte heller gett mig några större trötthetsdippar. Det bästa av allt var nog att min senaste mensvärk gick från minimal till obefintlig. Även hyn har varit i mycket bättre skick än annars, vilket mest troligen har med det minskade sockerintaget att göra. Den senaste veckan när jag slarvat med mitt sockerförbud ganska ordentligt har även hyn varit sämre.

Med tanke på framtiden kommer jag att fortsätta på min vegetariska och sockerfria linje samtidigt som jag försöker få ordning på mitt mjölintag i och med att jag ändå märker att jag mår bra av det. Det kommer dock att bli en del justeringar i matintaget framöver för att finna en bra balans i det hela. Men jag är i alla fall på god väg åt rätt håll för att hitta den där balansen som passar mig och mitt ätande. 

- Matilda